måndag 13 juni 2016

Att ta ett beslut...

lördag 4 juni 2016

Tiden går....

Jag börjar få ont i magen för det börjar närma sig årsdagen och många har ju i tröstande ordalag sagt att ge det ett år, det har ju inte gått ett år än, det blir lättare om ett år.....

Nej, jag är bättre på att försöka må bättre. Att verkligen vilja vara glad igen. Men det är lika overkligt och smärtsamt fortfarande. Jag väntar på mitt Dallasögonblick då jag ska stå i duschen och han ska komma in och allt har bara varit en mardröm.
Där är jag 10 månader senare.....

torsdag 26 maj 2016

Jag vet inte hur det är med er men jag har som en mental skattkista där jag förvarar och sparar speciella minnen och stunder. Det har tullats mycket på den kistan och dess vackra minnen det sista året men så igår så hade jag plötsligt något att stoppa i den igen.
Ett leende, en sån skatt! Så värdefullt! 
Plötsligt stog den här mannen mitt emot mig i kassan och ville äta pannbiff, han belönade min säkert dåliga kassakonversation med ett leende som gjorde att allt som gör så himla ont bara försvann där och just då. Jag kände hur jag sken upp och log till som en trettonåring som typ möter sitt livs största idol varav han ökade sitt wattantal ännu mer. Där stog vi och strålade mot varandra tills vi insåg att.... ja livet gick vidare. Då skrattade vi båda två så gott tillsammans åt stunden vi haft och han fick sin mat och jag jobbade vidare. End of story!
De där små korta unika mötena i livet som man kan plocka fram och värma hjärtat med någon svart dag.... om man är funtad som jag iaf.

söndag 22 maj 2016

Det här var starkt!!!
När jag gick på sorgeterapi i Östersund och hade mitt sista möte där innan flytten så blev jag ombedd att skriva ett brev till mig själv. Mitt framtida jag. Jag fick själv stoppa brevet i ett kuvert , klistra igen det och skriva en adress där jag var säker på att jag skulle få det. Jag skrev mor o fars adress och idag kom de förbi ned brevet. Nu ikväll orkade jag läsa det. Det var som sagt jäkligt starkt.... 😢☺
Jag är glad att jag gjorde det då hon bad mig om det för det kändes märkligt.
Två A4sidor och lite av kontentan var-  skratta igen
(det gör jag, dock inte lika innerligt )
-kicka ut Sandra så hon bildar egen familj
(kommer att ske när hon är där)
Både mitt november 2015jag och mitt maj2016jag älskar Peo lika löjligt mycket fortfarande ❤ men det gör inte fullt så hemskans ont längre.

söndag 1 maj 2016

1 maj

Världens finaste demonstrationståg!
Ett år sen nu. Jag bor inte längre i Jämtland och det är inte längre mina höns men minnet och bilden finns kvar!

torsdag 14 april 2016

Vitsippan ute i backarna står....

Vi hade ju två tuvor hemma på gården som vi hade under stor uppsikt under våren när de skulle knoppa och slå ut. Annars finns det egentligen bara riktigt mycket vitsippor på Rödön där uppe i Jämtland.

Här nere i Småland är de som en tjock vit matta som täcker backen.
Jag plockade några på dagens promenad och avslutade den på minneslunden och gav dem till gubben min.

måndag 11 april 2016

Saknar din beröring

Men nu sitter du på min hud för alltid älskling!

mæ råkes = jämtska för vi ses, för mig är innebörden vi ses igen.

Jag stöder Hjärnfonden!

fredag 18 mars 2016

10.600 Tack!

Nu är insamlingen till Hjärnfonden avslutad. Den pågick till dagen då Peo skulle ha blivit 51 år.
Hela 10.600:- lyckades vi samla ihop på tre månader.
Vilken fantastisk gåva till livet!
Stort tack till alla som hjälpt till och som bidragit för att vi ska nå målet.

Naturligtvis var det strålande väder på hans födelsedag och sen norrsken där uppe i Jämtland på natten

Jag hävdar ju det att när Peo dog då tog han ett allvarligt snack med de som styrde där uppe - alltså, nu har kärringen gnällt över kylan och dåligt väder hela sommaren. Nu får ni ju styra upp det här för hon orkar inte mer just nu.
Och så blev det sommar även i Jämtland 2015. Natten vi tagit farväl av honom var ju full av stjärnfall, någon slags meteorregn , så han anlände till första parkett med stil. Då minnesgudstjänsten var utomhus i minneslunden var det underbart väder med utsikten över en blå Indalsälv och hela hösten var det underbara magiska norrsken. Det var dåligt väder dagarna runt hans begravning men just den dagen var det sommar igen och när sångerskan sjöng Himlen är oskyldigt blå log man mot vyn utanför fönstret. Man studsade också en halvmeter när Smoke on the water dånade ur högtalarna, hans signaturmelodi.  På kyrkkaffet efteråt hade vi altandörrarna öppna och sol och värme smekte oss tröstesamt.
På natten efter begravningen var det ett skådespel utan dess like med norrsken.
Man väljer ju och jag väljer att ta dessa jobbiga dagar och flera andra under hösten då vi varit tvungna att gå igenom något jobbigt men solen har alltid strålat dessa dagar och jag tar det som en kärlekshandling ifrån honom.

Jag älskar en riktigt bra kärlekshistoria men vår egen är den vackraste av dem alla!

onsdag 24 februari 2016

Inte ensam trots allt


Jag har slitit så hårt och illa med nattångest i flera månader.
Inte för att jag drömmer mardrömmar utan tvärtom.
När jag sover är han hos mig.
Det är när jag vaknar och insikten att han inte finns längre sliter itu mig.
Då var det bättre att sluta sova för att slippa smärtan.
Nu är det tvärtom, eller ja, jag sover fortfarande dåligt men nu ser jag fram emot mina nattliga besök.
Jag dejtar min älskade på nätterna och överlever dagarna.
Men han säger att jag måste börja leva igen.
Jag gör ju det hävdar jag.
Beviset för det är den smärta jag känner.
Jag har ett nytt liv nu, en ny vardag men varje cell och varje andetag skriker fortfarande efter dig.
Så inte ännu min vän....inte ännu, låt mig få mina nätter ett tag till.