fredag 24 februari 2017

Tur att man inte vet något om morgondagen.


måndag 9 januari 2017

Råd till min dotter

Skrev det här brevet till Sandra till och från under 2015:

Försök till råd till min dotter:
Älskade, fina Sandra

* älska dig själv, inget på denna jord eller i detta liv är viktigare än det. De dagar det är tufft tyck iaf om dig själv. Förlåt dig själv.
Att du älskar dig själv betyder inte att du inte älskar andra, tvärtom det är en sån där skön känsla som sprider och delar med sig och då kommer tillbaka i form av mer kärlek.

* klä dig roligt, jag lovar att du blir gladare och livet därmed mycket roligare. Ytligt? inte ett dugg, ditt inre jag blir lyckligt och snällt. 
Kommer du ihåg din första bakfylla som tonåring nere i Falkenberg? ;)

*Att klä sig roligt har inget med dyrt att göra och inget som är hugget i sten från dag till dag. Handlar mer om att gå efter eget huvud än rådande mode, att va en i mängden är tråkigt och fegt.

* ta ingen skit!!... hör du mig? 
Ingen skit!!! 
Blir det tufft ring mamma eller en god vän.

* men, välj dina strider. Sällan jag håller med någon och då skulle jag/du bråka om rätt och fel samt sista ordet jämt. Livet blir onödigt svårt då... man måste inte ha rätt jämt 

* missa inte en flirt eller sex (förhoppningsvis bra sex) bara för att det inte passar sig! 
Men inte strula runt inte det jag menar. Var för tusan trogen din man. Man gör slut innan man går vidare...
Är du singel och vill så passar det sig!! Fina flickor kan va stygga flickor!
 Flirta är dock bättre för jag är din mamma.... 
det viktiga är att det är du som vill.......
Hångla är bra skit!! 

* vänner är viktigt, det finns en tid för allt och alla, en del finns inte i din närhet jämt men nu för tiden är de inte längre än ett sms, samtal eller mail bort. Var inte för stolt eller för dum för att inte skicka det där sms,et. En del vänner är bara menade att vara där ett tag, just där och då, det betyder inte att de är mindre värdefulla för det men ni ska inte åt samma håll helt enkelt. Ha skitkul med dom nu eller vårda minnet av det ni gjort tillsammans. 

* man kan inte ligga på topp jämt, omge dig med folk som går brevid dig, inte de som stretar, tjatar och drar framåt eller gnäller och håller emot bakåt.
Du måste kunna vara svag, ful, arg, sjuk tillsammans med någon.

* skapa minnen, gör saker!

*Även sånt som gör ont är minnen och gör dig till ditt vuxna jag.

* ibland är man den som älskar mest, det gör ont och är inte meningen att vara. Det är inte värt jobbet. 

* ibland älskar någon dig mer än du kan älska den personen tillbaka. Åh, det här är svårt. Jag har sårat flera för att jag såg klarare än dom att det här har ingen framtid. Gör det snyggare än jag ifall du måste göra det Sandra. Med facit i hand så vet jag det. Att jag gjorde rätt, det gick bra för dom ibland bättre än för mig själv och det var väl det jag ville ge dem en chans till.  Gråtoner och sånt funkar inte för mig. Men du måste som fixa ditt eget recept för lycka på något sätt. Jag vet bara att det är svårt om inte omöjligt att lära sig älska någon bara för att det vore bekvämt, tryggt eller passande.

* det jag kan ångra är de jag aldrig ens gav chansen.
Eller ångra och ångra, det är nog fel ordval. Mer som sången går 
//- jag tänker på dom ibland, dom vars kärlek jag aldrig vann, bara för att jag aldrig hann och aldrig våga.//
Har inte en aning om ifall det är så texten verkligen  går men i mitt huvud är det så.

* fega inte ur, kom ihåg känslan vi hade på höga klackarkursen, du vet hur svårt jag tyckte det var att se på mig själv i den där jättespegeln, nästan motbjudande men två timmar senare flirtade jag, ja du också skamlöst med våra egna spegelbilder och tänk vad alla log och var trevliga mot oss på stan efteråt när vi hade kvar den känslan. Berusade av oss själva. Vilken service vi fick överallt.
Jag önskar att jag hade haft den känslan mer, tyckt om mig själv mer i mitt liv..

* folk kommer att vilja plocka ner dig på jorden, de kommer att lyckas.....
Men bli inte hårdhudad utan kanske mer förlåtande, det handlar oftast mer om dem än om dig. 
Jag har också åsikter om folk men känner inte  att jag måste pracka mina tankar på dem. Å vad Facebookuppdateringar jag gjort som har pikats, rättats eller bara kommenterats drygt. Till vilken nytta tro!? Om jag blir ledsen (och det blir jag fortfarande snart 50 år gammal) gör det den personen lyckligare då tro? Kom ihåg vad Peo alltid säger - du kan aldrig höja din egen status genom att sänka en annan människa.. förvirrande med tanke på hur många han dagligen kallar idiot! Haha tokfan!
 Lär dig sortera är det enda råd jag kan ge dig gällande det. Du kommer märka att det alltid är samma personer som på jobbet, fester, FB, familjen osv ger dessa negativa kommentarer det är när någon av de övriga gör det som du kanske ska va lite lyhörd och fråga vad som gick på tok här.
De där andra de kommer du aldrig att göra nöjda så försök inte ens. Tillbaka till  punkt ett. Tyck om dig själv, allt kommer på något sätt falla på plats av sig själv då.

* måste påpeka att det är en jäkla skillnad på att tycka om sig själv eller att va egenkär och egoist men det fattar du redan det är inte ditt problem.

*bryt hellre upp än att låta dig brytas ned! 

*om jag går bort Sandra så klappa inte ihop utan hedra mitt liv genom att leva ditt. Skratta och älska!! 
Hissa upp flickorna, dra på klackarna, måla på en glad mun och dansa häcken av dig!! Eller kör händerna i något projekt och svär ramsor och skita ner dig i sann mammastil. Du som alltid retar dig på olje, sot, jord och färgfläckar i mitt ansikte.

*pengar misstänker jag någonstans att det är viktigare än jag fattat. Jag har ju aldrig haft några och klarat mig ändå men misstänker att livet kunde varit enklare med.

*studera dig till bättre jobb och akta dig för skulder. Aka gör inte som mamma.

* fall inte alltid för bad boys, det är fan bara kul för stunden. men de andra är ju så tråkiga.. jag vet...
Hitta en egen Peo han är fan som en påse gott o blandat. Sött, salt och surt i en salig härlig blandning.

* visa uppskattning. 
även stora starka män eller vänner för den delen behöver din back-up och ömhet. 

*Var aldrig snål med kärlek till någon som förtjänar den.

* våga älska och tillåt dig bli älskad

* förväxla inte romantik och uppvaktning med blommor och chokladaskar. De har mer med dålig fantasi att göra än romantik. Det är oftast de där små sakerna i vardagen som får ditt hjärta att dunka. Som han inte ens fattar att han gjort.
(Typ Peo då jag sitter och är alldeles rusig för att han gjort något sött för mig - berättar du för någon måste jag döda dig)

* kunskap är bra skit, sluta aldrig lära dig mer, nytt och utvecklas.
Jag har ju inget läshuvud men det har som inget med saken att göra. Praktiska grejer är som lika bra att kunna som att va duktig på pappret.

* du behöver inte va som de andra om du inte vill. Jag är lika road varje gång någon tycker sig ha rätt att kommentera mina livsval/ sätt att att göra saker och ting. De har aldrig tänkt på det där att om jag vore lite mer imponerad av deras livsstil eller tyckte att de verkade lyckliga så skulle jag kanske vilja va mer som dom....men nope..

* lova att mysa och läsa massor med sagor med och för dina barn. Minns alla magiska resor vi gjort tillsammans när du var liten. Och du, gör alla fåniga röster när du läser också..... det är kärlek...

* inser att jag skriver man och han hela tiden när det kommer till relationer. Skit i om det är en hon bara du mår bra. Man blir kär i en människa inte i dennes kön. Men du vet att jag har jäkligt svårt för att använda hen.

* sammanfattning- 
Var du.... dig själv.... äkta.
du är så jäkla bra så det räcker... men var lycklig det önskar jag dig mest av allt.
Att du får känna dig älskad och vara lycklig! 

Puss från mamma Mia



måndag 2 januari 2017

Det här med kläder..

När jag var liten och ung avskydde jag kjolar och klänningar och att klä upp sig var mer ett nödvändigt ont. När jag träffade Peo så blomstrade på nått sätt kvinnan i mig upp och det har blivit desto flera klänningar sen dess. Jag tänker inte börja klä mig i säck och aska för att jag är 50+ och dessutom plussize.
Nej som det stod på fotot Peo delade till mig på FB och hade tänkt på mig direkt då han såg det  "Life's to short to wear boring clothes"
Jag gillar vintagekläder, stuket från -40, -50 talet då modet bejakande kvinnlighet och kurvor. Gillar också lite rockabilly men det är nog egentligen mer Sandras stil.
Att jag sen skrotar runt i trasiga jeans och flanellskjortor också det är bara grungesidan av mig som också tar plats.
Varför bara klä sig på samma sätt jämt liksom. Livet är för kort osv.....

Börja om igen...... med allt va det innebär

Tänkte kanske försöka ta itu med den här bloggen igen och med mitt liv på samma gång. 
Vad ska det handla om då? Vad ska jag ha för tema?
Tja att leva kanske, inte bara överleva. 
Saker som jag mår bra av, och kanske någon gång att det slinker in nått när jag är ledsen men så är ju livet när det är äkta. 
Upp och ner ibland, svart eller vitt,  men även dessa gråtoner som jag ju är så dålig på. 
Nu kör vi!  
Ett nytt år och nya möjligheter! 
Livet som var får fortsätta hänga med i bröstkorgen och hjärtat men inte ta så mycket plats i huvudet, magen och hjärnan. 
Då som nu för alltid! 

torsdag 22 december 2016

Andra julen.....

Höll på att skriva min andra jul ensam.
Men ensam är jag ju inte. Jag har Sandra, familj och vänner omkring mig. Andra julen utan Peo är det dock. 
Jag är väl lite helare och ganska mycket starkare.
Julstämningen infinner sig väl inte riktigt men vi pysslar med det vi tycker är roligt eller gott.
 I det här fallet lakritskola och chokladkola. 
 Inget pynt från förr kommer fram och upp. Alla gamla traditioner och vanor är ju borta och hellre än att försöka imitera det som var försöker vi hitta på nya istället. 
Det innebär minimalt med pynt men mycket ljus, växter och mys. 
Vi kommer inte att ha julklappar utan åkte istället till Stockholm över en weekend och gick på Kents avskedskonsert, bodde på hotell, shoppade och hälsade på kompisar.

God Jul! 🌲 🎅 🌲 


söndag 9 oktober 2016

Keep on swimming!!

"Someday you will be faced with the reality of loss. And as life goes on, days rolling into nights, it will become clear that you never really stop missing someone special who's gone, you just learn to live around the gaping hole of their absence. When you lose someone you can't imagine living without, your heart breaks wide open, and the bad news is you never completely get over the loss. You will never forget them. However, in a backwards way, this is also the good news. They will live on in the warmth of your broken heart that doesn't fully heal back up, and you will continue to grow and experience life, even with your wound. It's like badly breaking an ankle that never heals perfectly, and that still hurts when you dance, but you dance anyway with a slight limp, and this limp just adds to the depth of your performance and the authenticity of your character. The people you lose remain a part of you. Remember them and always cherish the good moments spent with them."

Hittar tyvärr inte upphovspersonen till denna text. Den hittas dock i en längre version  i lifelessons to learn.

Just nu går mitt liv ut på att "lura" kroppen och mig själv att jag är lycklig.
Le mycket skratta mycket och försök att inte mata hålet i bröstet och magen.
Det innebär att jag undviker vissa situationer samt vissa personer.
Gör saker som faller mig in och försöker att ge mig själv kärlek.

lördag 10 september 2016

Ett år sedan

Idag är det ett år sen vi tog farväl i Lits kyrka.
En fruktansvärd dag men samtidigt så vacker,  prästen Peder som kände Peo personligen och pratade om honom så äkta och fint.
  Peo skojade om att på hans begravning så skulle det ta mej faan sjungas alla psalmer i hela psalmboken och då alla verserna!!!! Det skulle som va Hans sista jävelskap 😂😢.
Nu blev det inte så, vi valde vackra psalmer med en känsla av kärlek och natur istället men sjöng iaf alla verserna i en utav dem.
Smoke on the water spelades.......(som på nått sätt blivit hans signaturlåt) HÖGT och alla studsade till och flinade sen genom tårarna. Fantastiska Linnea Falck sjöng gammal Fäbodpsalm med kärlekstexten samt himlen är oskyldigt blå så vackert så hjärtat inte fick rum i bröstet.
På den extrabeställda extra långa kistan så långa och bredaxlade mannen fick rum ordentligt fick det stora röda rosenhjärtat och fotot på honom sällskap av ett berg med röda rosor då vi alla var framme och tog farväl en sista gång vid kistan.
Det var en så otroligt känslosam stund för mig då alla, verkligen alla kom förbi mig efter sitt avsked och gav mig en hård varm kram och sitt stöd.  I allas ögon fanns denna djupa sorg och förtvivlan som jag själv kände och jag kunde också se chocken. Vad hände??
Hur kunde livet bara ta slut så där?
De visste hur nästan löjligt mycket vi älskade varann, hur trasig jag var och det stödet jag fick där och då är en känsla jag kan söka styrka ur än idag.
Vid fikat serverades chokladtårtor som grannen Cecilia  gjort och som vi bjöds på bara några dagar innan det hände och som han tyckte var så jäkla goda.
Det gräts och skrattades och var en fin stund. 
En fin begravning var det även om jag idag förstår hur omtöcknad och i chock man fortfarande var då. Man trodde det värsta var över men det var ju egentligen bara början på ett år av en känslomässig berg och dalbana.
Jag saknar honom fortfarande så mycket så det gör fysiskt ont.
Jag pratar fortfarande med honom och tänker varje dag att haha det här skulle Peo gillat eller hatat.
Jag känner att han skulle vatt stolt och nöjd med mitt beslut att flytta och att jag har nytt jobb och vänner och familj omkring mig.
Han skrattar nog högt åt min motorsportsabstinens och saknad av höga hastigheter! 
Å vad denne man fattas mig....
På alla plan..... som bäste vän, partner och älskare...
Du fattas mig så Peo ... ❤❤❤
Så mycket
Han var allt jag någonsin drömt om

lördag 4 juni 2016

Tiden går....

Jag börjar få ont i magen för det börjar närma sig årsdagen och många har ju i tröstande ordalag sagt att ge det ett år, det har ju inte gått ett år än, det blir lättare om ett år.....

Nej, jag är bättre på att försöka må bättre. Att verkligen vilja vara glad igen. Men det är lika overkligt och smärtsamt fortfarande. Jag väntar på mitt Dallasögonblick då jag ska stå i duschen och han ska komma in och allt har bara varit en mardröm.
Där är jag 10 månader senare.....