Nu kan jag äntligen berätta för nu är han vår!
Idag åkte Nicka och jag många mil till ett hundpensionat för att träffa denna lilla gynnare som kastade sig upp i famnen på oss och slog omkull mig med sin charm och Nicka med sin glädje.... Hon var ju jätterolig som tippade omkull så man kunde busa med henne rejält tyckte Brolle.
Det riktigt skar i hjärtat när man kände hur jättemager han är, han är smutsig och tovig så de har fått klippa bort de värsta tovorna såå han var ingen vacker syn egentligen men för mig var han en supersnygging.
Han släpptes i ett hägn med oss så vi fick prata lite om honom och se hur han betedde sig han nosade runt och kollade upp vad som hänt sen sist men var ju inte alls stressad eller flängig i sitt sätt att vara, det som gladde mig var att han var intresserad av oss och kom för att hälsa och umgås lite. Vi satte på honom koppel för att vi skulle kunna gå en promenad och bekanta oss på egen hand, men sen blev vi fortsatt stående kvar och prata och denne lille kille var så duktig och stog still utan att dra i kopplet och bara väntade.
Vi knallade iväg och han drar inte alls i kopplet utan knallar bara på, det hade jag faktiskt inte väntat mig men blev glatt överaskad. Vi kände ju inte riktig till omgivningarna så det blev en nätt liten trekilometerspromenad som var jätteskön.
Väl tillbaka blev vi bjudna på kaffe och tårta och blev charmade av familjens charmtroll till barn.
Fick den info de hade om honom.
När han hittades satt han fast i taggtråd och kunde inte ta sig loss, han hade en dam, en liten tik som stannat vid hans sida som omhändertogs vid samma tillfälle och hon har också fått nytt hem, skönt att veta.
Han har grundlydnad men är lite mataggressiv, hanhundsaggresiv och är lite sur då öronen är fulla med skabb. Han är chippad och där fick vi veta att han är 1,5 år han är blandras men vilka raser det är i honom går ju bara att spekulera i.
På frågan tager du Mia, denna svarta skrutthund till att bliva din nya livskamrat så svarade jag såklart- JAAA!
Pappersfix, det är ju lite andra turer när det är en omplacering och polisen kommer bl.a att slå på mig för att kolla så jag är en reko person..
Jag hade med sele till hundsäkerhetsbälte så han hoppade fint in i baksätet på Nickas bil och sen bar det hemåt, ja halvvägs i alla fall , till mormor & morfar.
Han var så lugn och fin hela vägen och sökte fysisk kontakt hela tiden men så försiktigt så.
En nos på ett tungt trött huvud som las mellan våra armar på armstödet mellan sätena, ett huvud som nästan smögs ner på ens axel och där somnade han. Hjärtat var ju så stort i min bröstkorg så det nästan inte fick rum.
Vi stannade på Donken i närmsta stad och handlade lite käk och två cheeseburgare till lilleman.
Så hungrig och matfixerad han nu är så satt stackarn snällt i baksätet och gillade läget medans vi åt vår mat utan att försöka sig på något. Vi kände oss väldigt taskiga men hans burgare hade jag plockat isär så den skulle svalna, vi åkte till strax utanför stan där jag rastade honom och han fick sin smaskiga burgare nerplockad i småbitar i en Donkenkartong, det sa slurp och enligt svansen och nosslickningar så var det mums!
Väl hemma i Hultsfred så hade ju Sandra, mor & far vatt hundvakt åt Elvis, Nickas collie under dagen och när Brolle väl fått hälsa på familjen så skulle han få hälsa på honom. Ett test på hur aggresiv han var, Hahahahah!! det blev cirkusunderhållning då Brolle förtjust över att träffa Elvis studsade jämfota på alla fyra rätt upp i luften som om han hade fjädrar under fötterna. Han var inte aggressiv alls, men Elvis tyckte han var pinsam som bar sig åt och fnös får jag gå och lägga mig i bilen nu och slippa den där studsande glada hunden?! Brolle blev vattnad och rastad och fick sin andra hamburgare, lika god den.
Maten till oss var klar och när han blev tillsagd att hålla sig borta ifrån bordet så la han sig bara ner nöjt och sov.
Vi tog en lång över en timmes kvällspromenad Sandra, Brolle och jag innan sängdags och det var spännande med alla dofter och katter men inte att han drog fast han var ivrig.
Hemma igen så hade jag fått en lurvig svart svans, han har redan fattat att vi är familj.
Sängdags, men där tog det stopp, han vågade helt enkelt inte gå nerför källartrappen till mit sovrum där nere. Men vi tog utevägen och den trappen ner istället och det gick bra. Det var som att han inte vågade tro på att han skulle få sova inne och att han skulle få va kvar. Han fick en filt ihopvikt på golvet och grymtade nöjt över den och kollade in sin vattenskl, nöjt grymtande sen fram till mig som då satte mig på golvet och körde in sitt huvud i min mage och sen välte över på rygg och blottade sin mage sen skulle vi kela och småbrottas och han log hela hunden jag lovar.
När jag släckte ner så la han sig och sov, en underbar första dag tillsammans som gick över förväntan.
Skickat från min HTC
