tisdag 20 oktober 2015

Sov gott älskade!

Tisdag tidig morgon, de två läkarna vi mött igår var tillbaka igen och informerade om läget.
Halv tio var det dags för operation.
Jag ringde efter barnen och bad dem komma in.
Peo hade fått lunginflammation och hade nu feber och fick antibiotika. Det ser verkligen tungt ut när maskinen andas åt honom och kroppen skälver som till för varje andetag.
Det svåraste nu är att förlika sig med att det här faktiskt är på riktigt. Det händer här och nu och är oåterkalleligt.
Nu kommer rädslan, innan har det mest varit oro och omtanke om honom men nu hugger verkligheten sin kniv i bröstet på mig.
Aldrig mer.......
Aldrig mer av precis allt det som är mitt liv.
Saknar redan dina varma lugnande händer på min kropp och lyfter försiktigt din hand för att kyssa den och lägga den mot min kind. Det är inte lätt då du ligger kopplad till så mycket slangar och maskiner.
Du och jag mot världen, vad hände med det då?
Hur faan ska jag kunna gå vidare ensam?
Vi skulle ju bli gamla ihop!
Barnen kom och vi satt runt Peo och pratade och grät och tog farväl. Tröstade varandra, oss själva och honom.
Läkaren svarade på våra funderingar och lovade att det hela skulle ske mycket respektfullt och med en vördnad för livet. För livet och för döden.
 Hon förklarade vad som nu skulle hända med Peo.
Att flera olika kirurgteam skulle operera honom under dagen.
Hjärta, lever, njurar, pancreas och benhinnor var det som kunde doneras. Rökaren sen unga år hade fina lungor men lunginflammationen gjorde att de inte kunde användas.
Vi hade ju fått en hålltid men ändå kom paniken när operationsteamet rullade in sin säng i rummet för att hämta honom.
Jag ville skrika och slåss! Ville inte släppa taget!
Fy faaan för världen, livet, gud och hans faster!!
De väntade respektfullt på att vi kände oss redo och jag mötte blicken på kvinnan som stod närmast oss. Vackra ögon fulla med sorg och empati.
-  ta hand om honom lyckades jag snyfta fram.
- jag lovar sa hon.
Sen fick vi gå därifrån.
Vi hade ju ett eget anhörigrum med pentry så vi gick dit och kokte kaffe, någon försökte få i sig lite av en smörgås. Vi var kvar i vårt rum i flera timmar.
Pratade och berättade våra bästa minnen.
Samt om hur han berättade historier så bra så att även om man hört dem massor av gånger förut lyssnade och skrattade man som om det var för första gången.
Att det fanns ingen som kunde spänna blicken i folk och idiotförklara dom som han.
Vi pratade också om hur framtiden skulle bli.
En läkare knackade på och kom in och pratade med oss.
Frågade hur vi mådde och berättade återigen hur stora skadorna varit på hans hjärna och klargjorde hur fort det gått. Peo har ju inte haft huvudvärk, varit sjuk eller haft högt blodtryck så det var så svårt att förstå vad som hänt och hur fort det kunde hända.
Stora, starka mannen.
Jag har alltid tjatat på honom att vara mer rädd om sig. Inte köra bil så jäkla fort jämt och att va försiktig när han jobbade i skogen.
Jag brukade säga att det tog så lång tid att hitta dig så nu vill jag aldrig förlora dig. 
Vi hade nog ärligt båda alltid trott att det var jag som skulle lämna först. Med mina sjukdomar och då jag fick knölen i bröstet.
Det var därför vi hade pratat om det här med hur vi skulle begravas. Jag hade ju ingen anknytning hit förutom just mitt hem och liv med Peo. Men heller ingen önskan om att bli begravd i Småland, ville inte att min dotter Sandra skulle bli bunden till en gravsten och ha dåligt samvete över att besöka och vårda den ofta nog. Jag förutsatte att hon nog så småningom skulle flytta ifrån Jämtland.  Han ville inte ha en gravsten med fula oranga blommor framför och kände samma ansvar mot sina barn.
Lit har en fantastiskt vacker minneslund som är lummig och sluttar ner mot Indalsälven. Där ville vi båda få ligga. Han tyckte det skulle bli schysst med sjöutsikt till slut.
Det var som skönt att vi hade pratat om det och även pratat om donationer så vi visste vad han ville.
Jag uppmanar alla att gå in på Socialstyrelsens donationsregister!!!
Oavsett hur din önskan ser ut angående att donera eller inte, du kan kryssa för ja eller nej så gör din önskan hörd där så slipper familjen slita så hårt med beslutet.
Vi hade fint och bra prat och började bryta upp. Jag ringde till Nicka och hon hade handlat och lagat mat till oss så vi var alla välkomna hem till gården. Vilken ängel!
Läkaren gav mig numret till kyrkans kapell för att kunna boka in tid för att ta farväl av Peo där i morgon. Han hämtade Peos tillhörigheter, hans förlovningsring som jag genast trädde på fingret brevid min och där är den fortfarande kvar, hans Fuck cancer och smoke on the waterpärlarmband.
Samt det nästan värsta av allt ....
Två svarta sopsäckar med dittejpade stora lappar.
En med texten sönderklippta kläder, den andra stod det skor och bälte på tror jag.
Walk of shame, the green mile... det var fruktansvärt att komma där hela söndergråtna förtvivlade familjen och behöva gå igenom sjukhuset och de  i akutens väntrums blickar med dessa säckar.
Det är så fort livet förändras, två dagar tidigare var vi allihopa kära, lyckliga och trygga. Nu var vi en man mindre och hela världen hade rasat med honom.
Han var ju vår hjälte och klippa.
Min egen coola rockstjärna fast jag slapp våndan med turneer och groupies.
Vi åkte hem försökte äta, prata och kramades en massa igen.
Det var mycket kramar och mycket kärlek.
På vägen hem hade jag fasat för att komma in på gården och in i vårt sovrum men det var bara tryggt och skönt. Han var fortfarande så närvarande. Hans läsglasögon låg utspridda överallt. Hans kläder och strumpor på golvet i sovrummet.
Nu åkte barnen hem till sitt. Sjukhuset skulle ringa när operationerna var över och du hade fått somna in.
Vid tio på kvällen hade vi fortfarande inte hört ifrån dom så jag ringde dit istället.
Nej, han var ännu inte tillbaka på IVA men sjuksköterskan lovade att höra av sig med besked så fort hon kunde.
När hon ringde att nu var det klart och vi kunde få åka in och ta farväl av honom bad hon om ursäkt men att hon var tvungen att få fråga
- jo, han har ju fått skäggstubb under de här dagarna vill du att vi rakar honom?
Jag var tvungen att le, alla som känner honom vet att han oftast hade ett par dagars skäggstubb. Raka sig var ju skittråkigt. Så jag bad henne låta bli.
Vi åkte in vid midnatt och ringde på vid IVA och sjuksköterskan följde med oss till rummet där Peo låg. Jag var så orolig då jag tyckte att de hade opererat honom i så många timmar och det varit så jobbigt för honom att han skulle se väldigt sliten ut.
Men han var så fin. Så rofylld. Så vacker.
De hade kammat hans hår så tjusigt och slätt så det första jag gjorde var att rufsa till det till hans vanliga jag.
Hans läppar var nu kalla att kyssa och hans hy lite gul och blank. Men det kändes som att han fått ro.
Hemkommen igen tog jag på mig hans t-shirt, hans rakvatten och kröp ner i hans säng.
Men jag fick tusan inte ligga där. Bäddmadrassen surfade med mig på ur sängen, gång på gång.
Jag kunde riktigt höra honom
-sluta larva dig och kryp över i din säng!
Du har ju så ont och behöver sova.
Det är ju bara att göra så då och jag lovar...
Jag var inte ensam i sängen den natten. 💖
Nästa morgon på onsdagen ringde jag kapellet och fick prata med en klämkäck göteborgare, det kändes nästan bissart men han var jättetrevlig. Jag ringde och smsade plats och tid för att ta avsked till barnen, familjen, släkt och vänner men beslutade mig för att personligen hade jag redan fått mitt igår.
Två gånger dessutom.
Han var mycket mer närvarande hemma hos oss så jag stannade här och har aldrig ångrat det.
Jag hörde sedan åter igen av mig till alla och bjöd hem dem till oss på kvällen. För att enkelt dela en smörgås, kaffe och en öl och skåla för Peo.
Alla var ju chockade och hade frågor så tanken hade växt fram hos mig att vi kunde samlas för en gravöl.
Det blev precis så där fint som jag hoppats.
Vi var 34 personer som trängde ihop oss i kök och vardagsrum. H & L hade tagit med smörgåstårta istället för blommor och det var så fint allting.
Vi grät, kramades och var lika tagna allihopa.
Där var vi, den närmaste kretsen och tröstade varandra.
Det började berättas Peo-anekdoter den ena galnare än den andra och tårar rann även av skratt.
Ett skratt är så befriande. Sorgen är inte ett dugg mindre men som lite mer uthärdlig.
Han hade gillat den där kvällen  så mycket, det vet jag!

söndag 18 oktober 2015

Måndag- Resan till dig

                                 
Nicka hämtade oss på måndagsmorgonen och vi gav oss iväg norrut.
Jag ringde familjen och de närmaste vännerna och berättade hur illa det var.
Uppmanade dom att besöka honom på IVA och ....... ja ta farväl.
Läkaren på sjukhuset lovade att de skulle  hålla honom vid liv i respiratorn så jag hann fram till honom, men om han la av så gjorde de inga upplivningsförsök.
Det var många telefonsamtal,  jobbiga men fina hela vägen upp. Mycket gråt och tårar och även långa tysta minutrar i luren för vad säger man?.
Det alla nämnde och även vi pratade om i bilen var hur glada vi var för att vi hade haft vårt stora Redneckparty (100årskalas och firat de 50 år vi båda fyllde i år tillsammans) bara två veckor tidigare.
Hur roligt vi hade haft det och hur galet hemtam han såg ut i sin hockeyfrilla.
Framme i Östersund så var det raka vägen till sjukhuset, Nicka var med upp på salen för att hälsa på Peo men åkte sen hem till vår gård med hunden och tog även Sandra med sig.
Peo var så solbrun och såg oförskämt fin ut där han låg med alla maskiner, sladdar, nålar och flaskor uppkopplade.
Min fråga - käre, käre Olsson vad har du ställt till med? hängde obesvarad kvar i rummet.
och ögonbrynen var borta, de där mörka karakteristiska ögonbrynen som sa mer än tusen ord. Som du flirtade och förförde mig med dagligen, som roat guppade när du retades med oss, som du höjde varnande när du surnade till och som var sylvassa mot folk du inte gillade. De där ögonbrynen som kunde haft en egen show. De ögonbrynen var nu tunna och ljusa och ja borta och med dom även du på något sätt.
De hade ju gjort de här två testen under dagen som ska bekräfta att du var hjärndöd och jo.....så var det.

Juridiskt så var du redan död

Men vad tacksam jag ändå är att jag hann upp och fick ta mitt farväl till din varma kropp, kyssa dig och köra fingrarna genom ditt hår.
Läkarna tog undan mig och barnen på ett möte för att dels uppdatera mig och det var skönt att få svar på alla frågor som gått runt i huvudet.
-hade det gjort någon skillnad ifall jag sett honom tidigare och därmed larmat tidigare?
-har han lidit? Legat där och inte kunnat förmedla sig och kunnat ropa på hjälp?
Svaret var nej!! Han var borta innan han träffade backen, hjärtat och kroppen fungerar dock ett tag till efter att hjärnan lagt av.
På natten tog en läkare med mig in i det rummet på nytt och visade mig röntgenplåtarna på hans huvud.
Där och då förstod jag vilken skada och hur stor blödning det verkligen  var.
Men, på det här första mötet på kvällen kom då frågan hur vi ställde oss till organdonation?!
Vi tittade på varandra och svarade samtliga ja, vi var övertygade om att det var hans vilja och önskan.
De förklarade hur rutinerna var och hur det skulle gå till.
Att nu skulle fler prover tas och han skulle röntgas igen för att se hur hjärtat såg ut. Donationssamordnarna finns ju på Sahlgrenska nere i Göteborg och de skulle efter matchning ringa in kirurgteam och övrig egen personal samt de personer vars väntan nu var över.
Kirurgteamet skulle så ta sitt eget flygplan upp under nästa förmiddag.
Alla, ja verkligen samtlig personal på IVA var fantastisk!
Empatisk, proffsig, fick oss att känna oss trygga med att ställa hur mycket frågor och funderingar som helst och hur många gånger som helst. De behandlade Peo med sån värdighet och han var fortfarande där även för dom, i alla fall kändes det så, som att han inte bara var en kropp för dom.
Barnen åkte hem för att sova ut men jag stannade hos Peo.

Vår sista natt tillsammans......

Jag satt i en stol och lutade pannan mot hans överarm och försökte vila så. Personalen förskte få mig att gå och lägga mig i anhörigrummet vi fått men jag vägrade.
Aldrig någonsin  hade väl en natt och några timmar varit så kära och så dyrbara.
Man är så chockad och adrenalinstinn och samtidigt förvånansvärt lugn.  Arg, förtvivlad och döende invändigt men det var inte det som behövdes här och nu.
De hämtade in en fällbar fåtölj med fotpall till mig så jag kunde få vila brevid honom.
Jag pratade med, kysste och smekte honom och var så tacksam för den där sista natten.
Personalen frågade om jag ville ha något att sova på eller något att äta och jag fick en god varm kopp kaffe och en smörgås som jag bara klarade en tugga av. Tackade dock nej till piller av samma orsak som tidigare.
På natten rullades han så ner på ny röntgen och kopplades över till en portabel respirator. Den här långa mannen fick ju inte riktigt rum på längden i sängen med den maskinen hängandes vid fotändan så de rullade filtar och la i knävecken för att göra det bekvämt för honom. Jag smekte hans smalben och sa till honom att nu du gubben inatt får du finna dig i att ha fothus bäddat.
När han kom tillbaka så fick jag gå ut för de skulle bädda rent till honom samt tvätta av han lite. Jag stog och smygtittade genom fönstret med beskyddarnackraggen rest och klorna vässade men alldeles i onödan. Tvärtom var det fint att se hur omsorgsfullt de hanterade honom.
OCH när jag fick komma in igen hade de noga vikt bort täcket från hans fötter. Förstår ni hur vackert det de gjort var!! Att de hört mina mummelviskningar till honom och sedan bäddat fram de där stora, stora fötterna.
Det brast verkligen när jag  fick se dem sticka fram under täcket, precis som han ville ha det. Så som han alltid haft det....

fortsättning följer........

måndag 5 oktober 2015

Idag är det två månader sen jag kysste dig för sista gången

Den femte augusti, en onsdag kysstes vi och tog ett varmt farväl på tågperrongen i Östersund. Jag skulle ner till Småland.
Fira mina föräldrars diamantbröllop,äta kroppkakor, va funktionär på Hultsfredsfestivalen och shoppa i Ullared.
På lördagskvällen låg vi och pratade i telefon och saknade varandra som tusan. Du hade vatt hos grannarna och käkat gott och vi hade firat J som fyllde år.
På söndagen var vi, jag, Sandra, mor o far barnvakt åt Bubblan och hade planerat en heldag uppe i Stora Hammarsjöområdet.
Ringde dig och lovade att plocka massa kantareller till dig och du frågade varför jag var kvar i telefon? Ut i skogen med dig kvinna och plocka svamp åt mig!!
Vi tog en selfie på oss då vi åt lunch vid handikappsbryggan skickade den med texten "du fattas oss" och fick tumme upp på den via messenger.
Hade en mysig dag och jag hittade gula kantareller till dig, fotade och sms, ade till dig. Skickade även ett foto på hunden som hade hela skrevet fullt med mossa med texten -så här går det när man inte får slicka snoppen när man vill!! Hls Brolle. (Precis så dålig humor har vi)  Inget svar på dom.
Tillbaka i Ekeberg efter skogen kom en gammal skolkompis förbi och fikade på sin väg förbi Hultan. När hon hade åkt kollade jag mobilen och var förvånad över att du inte svarat. Jag ringde men inget svar...
Hur kommer det sig att man vet??
Att något hänt.....
Hur många gånger har det inte hänt att vi inte fått tag i varann. Jo jämt men jag kände direkt att något var fel ringde och ringde igen.
Jag visste ju att du skulle klippa gräset för det svor du över när vi pratade på förmiddagen så jag kollade i övervakningskamerorna om jag kunde se dig någonstans. Såg att ena storporten till torken stod öppen och att gräsklipparen stod utanför men du kunde ju köra den andra tänkte jag.
Försökte skaka av mig känslan och prata lite med de andra kommer inte ihåg om vi åt eller vad som egentligen hände, kommer inte ihåg när Bubblan blev hämtad och utav vem.
Fortfarande inget svar, solen hade nu flyttat sig och jag såg nu något via övervakningskameran på gräsmattan brevid duvslaget som jag inte kände igen. Kunde inte se vad det var men en kniv vreds om i bröstet på mig, det var fel, det skulle inte va där.
Jag ringde grannarna du var hos kvällen innan och bad om ursäkt för att jag säkert bara var tramsig men var orolig för dig. Han var lugn och fin, han har ju en egen kär kvinna så han åkte över till oss och jag ser i övervakningskameran på mobilen hur hans steg ifrån bilen byts emot språng och hur han direkt springer fram till det där som jag inte kände igen det som kunde vatt hönsnätsrullen.
Han välter upp dig och gör kompressioner........
Jag tror hela Hultsfred hörde mitt skrik då!
Stora, starka, arga älskade man vad har du ställt till med??
Två ambulanser och en räddningstjänstbil var förvånansvärt fort på plats och jag ringde barnen. Din äldste att han var tvungen att hämta de andra och åka till sjukhuset direkt.
Grannen ringde och ville ha dina fyra sista personnummersiffror och jag....
Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg dom. Jag ringde T och han fixade fram dom men då hade ambulanspersonalen redan fixat det själva.
Hur faan kunde jag inte kunna dom?
Nu har jag dom hela tiden nerkladdade på min handled 8237 samt ordet andas
Det var det enda jag egentligen behövde komma ihåg de närmaste dagarna som kom.
Jag fick höra av antingen äldsta A eller någon på sjukhuset att det var en stroke och att du var intuberad och skulle röntgas.
Sedan sent på kvällen ringer en allvarlig manlig läkare och berättar att de röntgat dig och skickat dina plåtar upp till Umeå MEN att de båda sjukhusen var eniga om att du inte skulle vakna mer.....
Va faaan!? VAAAAA? ?
Jag ställde i alla fall frågan
-finns det något hopp?
-nej
Där var jag,  90 mil ifrån dig
och där och då gick jag sönder...

söndag 21 juni 2015

Äntligen sommar!

Vi har inte haft en enda varm dag under hela våren, försommaren men på självaste midsommarafton kom den. Solen, värmen och sommaren.
Det var som att vakna till snö på julafton och se att det stod ditt namn på den största julklappen under granen.
Idag åts det godfrukost i gröngräset och det var fler som gillade fil med frön och jordgubbar.

söndag 24 maj 2015

Kosläpp och svalor i luften!

 
Idag på Pingstdagen var vi på kosläpp hemma hos en jobbkompis och hennes familj.
Sol, knasiga ystra kossor
(på fotot är en del på väg in igen) söta kalvar, spännande hönsraser jag nog måste ha ägg ifrån sen och jättegott fika.
Jättetrevligt värdfolk och övriga gäster så det var en riktig måbradag.
För att toppa det hela så gjorde vi ett stopp på loppis i närmaste byn på vägen hem och jag fann en härligt kitschig barometer och ett spegelset- spegel och bord,
allt för under 200 kronor.
Det var mycket grönare och våren hade överlag kommit längre där söderut.
Inte så många mil men skillnad gjorde de likaväl.
Nu skrotar jag mest då kroppen är dum i huvudet så jag klarar av en jobbvecka till.
En dag i taget, en vecka i taget.
Gubben var och plockade upp S och M (döttrarna) och åkte in på cruisingen i Östersund igår kväll med gamla Ratpv,n en liten ulv i fårakläder med trimmad motor.
De hade jätteroligt men tjejerna höll på att frysa ihjäl. Själv bäddade jag ner mig med smärtstillande och kände mig som den enda i världen som inte tittade på Eurovisionsfestivalen utan istället förfärades över att Charlie dog i Supernatural???

tisdag 19 maj 2015

Lataste inlägget någonsin.

Dagen via Facebookinlägg.

Minisemester

I lördags stack gubben och jag iväg på en liten lyxweekend.
Bodde på nya hotellet på Frösön, var på loppis, beundrade vitsipporna på Rödön och letade upp en av öns vackraste utsiktsplatser.
Roomservice, skumpa och favoritgodiset.
Kingsizesäng och jag kommer nog aldrig att sluta tjata om ny säng nu.

lördag 9 maj 2015

För tidig Mors dagspresent!

Idag städade Sandra ur hönshuset åt mig.
Det är nog den finaste gåva/hjälp man kan få.
Helst då hon inte alls gillar fåglar, värst är de som flyger så vi får väl se om hon någonsin kommer att hälsa på mer efter att duvorna släpps ut. Grejen är att hönsen nog känner det och har varit och retat, bråkat ock skrikit åt henne hela tiden.
Kycklingarna var utomhus för första gången, eller ja, de fick vara i burar med sina respektive mammor.
En liten rackare var jättenyfiken men det var ju samtidigt lite läskigt så den red runt på mammas rygg. Ska vi anta att det är som att vara i famnen!?
När de är riktigt små sticker det ut små kycklinghuvuden lite överallt på mamman. Kanske inte på de här dvärghönsmammorna då kycklingarna nog snart vuxit om dom.
Vågade inte trixa mig in med traktorskopan mellan bussen och lagårn så hon gjorde bara en dynghög utanför och den plattades snabbt ner utav hönsen som tyckte det var fantastiskt trevligt söndagsnöje.

torsdag 7 maj 2015

Utflyttade eller inflyttade?

Nu har lekstugan fått nytt liv som duvslag.
Nästa vecka kommer tjejerna.
Satte vimplar för fönstrena för att förhindra att de flög in i dom. Det som blev över dvs. nästan allt fick sen pryda tak och hylla.
Riktig duvslagsinredning ochväljär kommer att byggas eftersom.
De verkar väldigt nöjda med sitt nya hus.

tisdag 5 maj 2015

Första majhönsen fixar likes

Är med i en grupp som heter "Vi som har höns" på Facebook och från den 2 maj till idag den 5,e har inlägget fått 1500 likes och 143 kommentarer.
Överväldigande och är så himla glad för det var enbart positiva kommentarer.

måndag 4 maj 2015

Försöker hålla ihop

Har idag dels varit inne och lagt om fingret och dels på ett sånt här fotoevent i Zizzi,s butik tillsammans med Sandra.
Eventet var fantastiskt roligt, det enda jag saknade var en helfigurbild då klänningen jag valt var fantastiskt snygg, nu var jag ju tvungen att köpa den istället.
Så synd!!
Man blev stylad, sminkad, fick håret fixat och sedan styrde och ställde en urcharmig fotograf med en.
Det var så kul, men hade jag vetat att det bara var närbilder hade jag haft en bolero eller något annat på mig.
Detta foto är bara en vanlig selfie jag tog idag med ett filter på.

When the drugs don,t work!
I morgon ska jag bara hålla ihop.
På onsdag är det sjukhuset igen och lungfunktionsutredning. Är det inte det ena så är det de andra.

Nya fjädrar!

Idag söndag har vi gjort en roadtrip gubben och jag.
Siktat mot fjällen och upplevt alla väder.
Målet var en liten by och en kvinna som föder upp och säljer prydnadsfåglar. Vi blev tjusade av en påfågeltupp som spärrade upp stjärtfjädrar av ungefär min kroppslängd. Mycket imponerande men tyvärr var inte hans hona lika imponerad. Det fanns massor av tjusiga, färgglada fjädrar och även den här för Sverige tämligen nya rasen med kolsvarta höns med ett omöjligt namn som jag inte orkar googla fram nu.
Orsaken till mitt besök var ett gäng duvherrar, en hade tyvärr flugit bort men de andra fyra bor numera på Åsen och när duvslag och voljär är klart och de här har biat sig ska de få sig varsin dam.
De är fantastiskt vackra att se på, nyfikna och lugna i sättet det är bara själva handberöringen de inte gillar men det ska vi väl ändra på.
Vi tog bilvägen dit och båtfärjorna tillbaka och det var verkligen roligt att komma av gården som jag ju nästan är i rumsarrest på nu när jag inte är så kry. Idag har vi varit turister på hemmaplan och jag har njutit för fullt.
Hjärtat har hotat hoppa ur kroppen ibland av hur vackert det har varit med solen blänkande över Oviksfjällen där på andra sidan Storsjön.
Nu är jag skrutt och egentligen för trött för att lägga mig på riktigt. Lillfingret jag klämde av nageln på i vedklyven igår bultar så det känns som på tecknad film nästan.
Men jag har i alla fall kvar mitt finger och är så tacksam för det. Kommer aldrig att gå ner för att tända upp och klyva ved i källaren ensam utan mobil igen.
Att sitta fast med ett finger mellan vedträet och klyvkilen är .........
Gubben ruskar på huvudet när jag glatt säger att jag hade tur i oturen....
-nej, suck, hade du haft tur hade du inte klämt dig.

tisdag 21 april 2015

Väntar fortfarande på att det ska vända!

På Facebook finns ju appen "För ett år sen"
Det här är inlägget jag la ut gårdagens datum för ett år sen och det väcker onekligen en massa känslor.
-ska det verkligen aldrig bli bättre?
Idag ett år senare skiner solen åter igen men jag orkar inte ens ta mig ut. Helt sjukskriven men hoppas få gå tillbaka på halvtid nästa vecka igen.  Problemet är att när jag är på jobbet är jag verkligen på...glad och i full fart men när jag kliver ut genom dörrarna därifrån så slår det stopp. Jag måste lära mig att bemästra lagom.
Kanske måste pallra mig ut ändå, så som jag längtat efter ljuset och sol.
Upp med hakan tjejen, och så ler vi!

lördag 18 april 2015

Älskade fjädrar!

Roliga, vackra, individer, personligheter!
Och nu fyra nya kläckta och ytterligare hålslag i tre små dvärghönsägg till.

söndag 12 april 2015

Aprilväder är ju inte bara ett uttryck

Jobbade bara halvdag i fredags pga astman och var som lycklig igår när vädret var snällt mot kropp och själ.
Hönsen skrotade runt ute och låg och drällde lite överallt. De ser alldeles vingbrutna och skadade ut när du ser dem men det är som deras sätt att få in lite sol och luft under fjädrar och dun. Älskar verkligen gänget jag har just nu, en sån variation i storlek, färger och fjäderdräkter men så sams, lugna och snälla mot varandra.
Peo fixade en dörr till dasset i bussen, jag fick jobbförbud utav honom pga att kroppen var paj så jag tog en promenad med Brolle, pillade med smågrejs och klättrade sen med viss hjälp upp i prinsessan på ärtensängen och  gjorde en inköpslista på Ikea till bussen.
Snart dags att få upp gardiner och sängkappor.
Pajade totalt på kvällen och hade en skitnatt med mycket värk och kramper och det är säkert väderrelaterat för världen var vit av snö i morse.
Längtar efter värme och stabilare väder så man kan ha lite framförhållning och få lite gjort och va lite glad. Gladare kanske är mer korrekt för nog är jag glad.

Idag har vi varit på födelsedags-kruskalas.
Det är bara 4,5 mil dit men de hade så himla mycket mer snö där och de har inte haft barmark ännu i år, det har ju vi haft till och från i flera månader redan. Väglaget var ingen barnlek i slasket idag och jag är glad att renarna vi passerade höll sig på sidan av vägen.
Mängder av vackra fantastiskt goda kakor och tårta.
Vad fantastiskt mycket goda kakor och tårta vi har blivit bjudna på, sockerkicken var total.
Trevligt umgänge med släkten och fick snusa lite sötnosbebis också.
Pizza köptes på hemvägen så nu är det koma i soffan istället.

torsdag 9 april 2015

onsdag 8 april 2015

Årets första gullefjun!

Växer så det knakar!!

Mest fascinerad är jag av att det faktiskt gick att plantera tomat genom att lägga tomatskivor i jorden.
Mina avocado kärnor som står under petflaskedrivklocka ser ut som om de bara ruttnat ihop men de skjuter rötter på undersidan. Clementinkärnorna däremot har det inte hänt något med.....ännu, för hoppet finns ju kvar.
Måste ju nu köpa körsbär i butiken och se om jag kan driva fram någon planta från de kärnorna.
Purjolök-slutsnutten som satts i glasburk med lite vatten skjuter iväg som bara den, gott att skära ner i salladen. Byter dock vattnet på dom varje dag för det luktar inte så gott.
Måste nu klura ut mer att plantera ifrån kylen.

måndag 6 april 2015

Det vackraste påskris jag haft

Då jag är allergisk mot björkpollen så tar jag in en bukett med syrenris istället.
Igår slog den ut i blom.
Vackert och de små blommorna gör mig så glad.

Äntligen händer det..

Äntligen hittar jag och förstår inte varför jag inte gjort det förut Postens app- riktiga vykort.
Tänker flera gånger i veckan att det är så synd att inte mamma och pappa är intresserade eller kan något om mobiler och datorer så jag bara skulle kunna skicka över ett foto för att visa hur vi har det.
Det är tufft att bo så långt ifrån varandra.
Har nu skickat min första bild en selfie på dom, Sandra och mig från när vi var nere i januari.
19 spänn, det blir många vykort till dom nu och det här gör mig fantastiskt glad ska bli kul att höra vad de säger och tycker.

lördag 4 april 2015

she,s in parties....

Älsklingsbanden Bauhaus, The Cramps och the damned på bildlp har ju bara stått i skivbackarna i många år nu.
Är det då inte bättre att jag skruvar upp dom i busstaket över gamla lamp och stolphål. Då kan jag ju titta på dem oftare. Men huuuu vilket svårt beslut.
Har massor med bildvinyl med Bowie men där går gränsen.
Japan däremot kan nog letas fram också,  Kanske !?
Övriga hål har jag efterlyst vanliga singelvinylplattor som bara skräpar hos vänner på Facebook och så får jag väl leta på loppis.

fredag 3 april 2015

Glad påsk!

Jansson i ugnen och luktar fantastiskt, räkor på upptining och äggen kokta.
Dvärghönsägg är både fantastiskt söta att se på och goda då det är mycket gula i dom.
Gjorde små kycklingar av devils egg, de blev så där!
Sen blir det massor av varianter på lax, sill och köttbullar.
Har börjat fira med favoritskumpan som smakar utmärkt!

torsdag 2 april 2015

Jisses va det spritter!

Trodde knappt mina ögon idag, men jo....

Ett riktigt påskägg fyllt med godsaker!

Idag tömdes det äggskal, rengjordes och hälldes i smet igen som bakades till goda chokladägg.
Serverade med vaniljglass och en nykokt varm kolasås som är världens enklaste:
1 socker, 1 dl sirap och 1 dl grädde ( enkelt att öka mängden) kokas upp och får sen sjuda ca 10 minuter under omrörning. Rör ner 1 tsk vaniljsocker och rlr noga ut det.
Strö över en nypa flingsalt och häll i serveringskanna. Mums!

Årets Yra!

Vilken lineup!
Jag hade bestämt mig redan vid Thåström och nu kommer Teddybears och Hoffmaestro också.

Sting såg jag i Police 80 nångång och gillar honom så då det blir grett.
Ledin kära nån är man född på 60-talet så är man uppvuxen med Ledins musik och kan förvånansvärt många texter utan att ha varit ett fan.
Karln blir dessutom bara snyggare med åren.
Är så uppe i hejsan över dessa band så har inte riktigt hunnit reflektera över de andra ännu.

Att storhandla hemifrån

Jag är ju hemma den här veckan men gubben jobbar så istället för att vi ska behöva åka in sent och handla så satte jag mig vid datorn igen och handlade på IcaMaxis webb.
Ca 40 minuter senare har jag klickat 71 st varor som någon annan stackare får packa i morgon. Det funkar så bra för man kan vid varje vara lämna små meddelande, typ avocadon mogen, ej gröna bananer.
Jag kräver alltid att mitt kött ska vara svenskt i alla led och ej halalslaktat, samma med kycklingen är den billig är det för mycket vatten i den och förmodligen är den halal.
Ekologiska grönsaker så också.
Spännande var att be dom plocka ihop 1 kg plockgodis, skrev enbart mycket kokosprickar, inget surt. Fanns förmodligen inga kokosprickar för det fick jag inga.
Suveränt var verkligen det att i veckans reklamblad fanns det helgskinka, dvs färdigkokt skinka men hittade den ingenstans i nätbutiken. Så jag skrev ett meddelande till plockaren att snälla kan du lägga till en på 1,5-2 kg ?
Och där var den sen när jag packade upp, en perfekt skinka som ska bli pulled pork i crockpoten.
Peo får ett sms att nu är det packat, vi får båda den infon via mail med en lista på de varor som är plockade, den rökta fläskfilen t.ex utgick denna gång för jag hade inte angett det ok med ersättningsvara, rökta fläskfilen finns det bara två företag som gör bra och butiken har bara det ena så den eller ingen. Jag kan lägga till varor jag glömt ända fram tills jag jag får det meddelandet egentligen.
Sen åker mannen bara och hämtar allt efter jobbet.
Att handla med plockare kostar 99 kronor och vi hade 150 kronor i storinköpsrabatt så spenderar dom gärna på den lyxen. Alla rabatter dras som vanligt och poäng räknas in.
Mesta värdet ligger dock i att jag slipper åka in och trängas i stressen och han behöver inte heller göra det själv via en lista där jag glömt hälften. Han kan bara vänta på sin vagn med varor, betala och sen åka hem till färdiga middagen istället.
Nu bara packa in allt och njuta av kvällen.

Fasen jag glömde räkor!!!!

onsdag 1 april 2015

Vardags-Tetris

Skulle byta hyllpapper i skafferiet idag men orkade bara två plan innan händer och ork sa upp sig.
Nåväl ska måla om alltihop i sommar får se om de andra får vänta tills dess eller blir färdiga snart.
Tog nog två timmar bara att hitta häftpistolen och insåg där någonstans att jag plötsligt istället letade efter varning för hönsenskylten jag skickat efter.
Jag packar alltid om allt i mitt skafferi till glas el plåtburkar och plastlådor.
Dels för att någonsin hitta något igen men mest för att inte dra dit möss.
Ska de små äcklena nödvändigtsvis in, och det ska de tydligen varje år när kylan kommer då kan de i alla fall få hålla sig under diskbänken och äta diskmedelstabletter.
Insåg att jag hade något liknande tetrisfoto på min kyl sen förra året.
Lagom är bäst har aldrig varit min devis!

Att va sugen på vår

De nyinköpta trädgårdshandskarna lär ju få vänta ett tag till innan jag kan använda dom.
Mina smålänska gener säger mig att nu börjar det bli dags för att så och förnya så det kryper lite i kroppen. Här uppe i Jämtland så är det ju dock ett tag kvar och tjälen lär va i marken ett bra tag till.
Jag hittade lite fröer från förra året och gjorde små minidrivhus av tomat och vindruvelådor och tjuvstartade Inomhus istället.

Hönsen ruvar för fullt ute i hönshuset men de slåss om redena och det är lite stökigt så jag hjälper till på traven med att fuskruva några ägg här inne som jag lägger ut sen sista dygnet så de får kläckas under en mamma. 

Första april idag, får se vad man går på för trick under dagen då.

Sol och snö, är så glad över mitt val av semestervecka, nästa vecka kanske all snö är borta igen.