torsdag 26 maj 2016

Jag vet inte hur det är med er men jag har som en mental skattkista där jag förvarar och sparar speciella minnen och stunder. Det har tullats mycket på den kistan och dess vackra minnen det sista året men så igår så hade jag plötsligt något att stoppa i den igen.
Ett leende, en sån skatt! Så värdefullt! 
Plötsligt stog den här mannen mitt emot mig i kassan och ville äta pannbiff, han belönade min säkert dåliga kassakonversation med ett leende som gjorde att allt som gör så himla ont bara försvann där och just då. Jag kände hur jag sken upp och log till som en trettonåring som typ möter sitt livs största idol varav han ökade sitt wattantal ännu mer. Där stog vi och strålade mot varandra tills vi insåg att.... ja livet gick vidare. Då skrattade vi båda två så gott tillsammans åt stunden vi haft och han fick sin mat och jag jobbade vidare. End of story!
De där små korta unika mötena i livet som man kan plocka fram och värma hjärtat med någon svart dag.... om man är funtad som jag iaf.

söndag 22 maj 2016

Det här var starkt!!!
När jag gick på sorgeterapi i Östersund och hade mitt sista möte där innan flytten så blev jag ombedd att skriva ett brev till mig själv. Mitt framtida jag. Jag fick själv stoppa brevet i ett kuvert , klistra igen det och skriva en adress där jag var säker på att jag skulle få det. Jag skrev mor o fars adress och idag kom de förbi ned brevet. Nu ikväll orkade jag läsa det. Det var som sagt jäkligt starkt.... 😢☺
Jag är glad att jag gjorde det då hon bad mig om det för det kändes märkligt.
Två A4sidor och lite av kontentan var-  skratta igen
(det gör jag, dock inte lika innerligt )
-kicka ut Sandra så hon bildar egen familj
(kommer att ske när hon är där)
Både mitt november 2015jag och mitt maj2016jag älskar Peo lika löjligt mycket fortfarande ❤ men det gör inte fullt så hemskans ont längre.

söndag 1 maj 2016

1 maj

Världens finaste demonstrationståg!
Ett år sen nu. Jag bor inte längre i Jämtland och det är inte längre mina höns men minnet och bilden finns kvar!