Koskallen på plats

Jag hittade en koskalle uppe i skogen för flera år sen, då täckt med grön mossa full med barr och hornen börjar multna bort.
Jag tog hem och skurade ur den och tänkte hänga den över dörren till lekstugan men det blev aldrig av.
Den låg utanför bakdörren några år tills dotterns hund började tugga på den då hamnade den i lagårn och fick va där i några år till.
Men nu så, nu är den sprayad i silvrig motorfärg och upphängd på väggen.
Vi hade lite olika åsikter om hur den skulle hänga.
Jag ville att den skulle stå ut men mannen tyckte nej, platt mot väggen är bättre, och så blev det för den blev kvar så.
Jag har trätt in ståltråd bak på skallen i de hål som finns där naturligt och gjort en ögla att hänga upp den i.
Sen satt jag där en tvkväll i soffan och tittade på den och insåg att den lilla fina ledbelysninen jag köpte till i julas kan jag nog stoppa in i den bakifrån och så blev det så nu lyser den också. Mycket nöjd!

En måbrahelg!

Trots att stormen Ole dragit fram och bedrövliga plusgrader töat av all snö från lagårdstaket så jag inte tog mig in i hönshuset och som gjort hela gårdsplan till en isrink så har jag haft en jättefin helg.
Var på aw med man och tre av fyra barn på en restaurang där våra kompisar står för musiken.
En härlig och värdefull känsla att man kan ha så roligt med sin familj som vi har.
Gubben och jag bröt upp tidigt men kidsen fortsatte festa natten igenom. Man inser att man är gammal när numera alla barnen är gamla nog att gå på krogen och handla i baren.

Lördagen inleddes med en lång skön sovmorgon,  en paellaisch rätt till frunch och sedan kurade vi stormen med gamla filmer på teven, började med"Katt på hett plåttak" m. Marilyn Monroe, fortsatte m.Viva Las Vegas m. Elvis o Annmarget, Adams Rib m. Spencer Tracy och Katharine Hepburn och sen en med Frank Sinatra och Gene Kelly, korkade upp en flaska med kallt sött bubbel och mumsade godsaker.
Enda vettiga jag gjorde var att klippa klorna på hönsen, de slits inte naturligt riktigt bra på vintern då det är mycket strö och halm.  Samt att undvika allt vad melodifestival heter.
Söndagen/idag  gjorde jag om Brolles säng till hälften så lång men däremot dubbelt så hög, han var mycket nöjd.
Tvättade och röjde undan lite, sen kom Sandra och hennes goa kompis Gabbi hit och vi fikade, åt våfflor, pratade och skrattade i flera timmar.

Silver-koskallen kom nästan upp på väggen men jag behöver en rejälare krok för att hålla den uppe så som jag vill.
Nej, nu hoppar vi i lopplådan soveroch laddar för jobbvecka!

Höra hemma någonstans är det samma som att höra till någon?

Känner att det är alldeles för långt hem, hem till Småland och familjen.
Men när jag väl är där känner jag att det är inte där jag hör hemma.
Känner att jag andas igen när vi kör in på gårdsplanen på gården i Jämtland där finns utrymmet, både ute och inne.
Jag har alldeles lagom avstånd till alldeles lagom grannar och ja jag dricker mellanmjölk också.
Att jag sen kan få lappsjuka här uppe beror inte på staden i sig, utan att det är så hiskeligt långt till något annat.
Lilla Hultsfred har iaf ett gäng städer att välja på inom 10 mil och ännu fler ytterligare några mil bort. 20 mil söderut härifrån är du fortfarande mitt i ingenstans.
Så frågan är ju hör jag hemma där jag hör till någon, där han finns, kärleken?
Ja jag tror ta mig faan det är så!

Åtminstonde ett projekt kan bockas av

Renhornen hänger äntligen på väggen.
När jag fick dom av mannen var de redan snyggt sågade så det var bara att koka och skrapa dom.
Låta torka...... länge
Bestämma sig för vilken färg hag ville ha, har velat mellan vit och svart, fram och tillbaka mycket beroende på att i mitt huvud har de provats i nästan alla rum.
När jag slutligen bestämde att de skulle hänga i vardagsrummet var svart ett ganska enkelt val.
Hängen limmades fast med tvåkomponents superstål, ville inte skruva och riskera sprickor.
Nu hänger de där på väggen och jag är så nöjd.
Både med resultatet, jag tycker de är skitsnygga
och med just det att det äntligen blev ett resultat, jag blev faktiskt klar med ett av mina projekt.
Dessutom är jag redan på gång med nästa,
Silver-koskallen!

Vardagsklädd

Jag är med i en Facebookgrupp för större kvinnor som handlar om kläder eller kanske snarare att klä sig . Gruppen är en viktfri zon där inget viktprat är tillåtet. Det är ofta teman där och det har varit badkläderstema bl.a och gruppen är fantastiskt inspirerande och rolig.
Just nu pågår temat vardagschic, kläder du bär till jobbet, skolan, cafét etc.
Detta är mina bidrag med jobbkläder denna vecka.
Två tagna i kapprummet och ett i det knallblå damrummet på en restaurang i stan. Vi anger märken på våra kläder och vart vi köpt dem. Har man frågor är det fritt fram.
Den tiden då plussizekvinnor klädde sig i tält är för alltid över hoppas jag.
Jag är ganska bekväm i min vikt och storlek och ibland verkar det som att det är otroligt provocerande för somliga, det att jag inte är olycklig och byter bantningsmetoder varje vecka utan mår gott här och nu istället. Min kamp pågår istället mot smärtan.
Reagerar just nu över viktpratet som har tagit överhand på jobbet. Jag är stark och suckar mest men jag lovar att någon mår dåligt av det oavsett om det gäller att gå upp eller ner i vikt.
Jag som motvallskärring vill ju bara proppa i mig kolhydrater, socker och vitt bröd när jag hör dem.
På jobbet skulle jag verkligen vilja ha en viktfri zon.
Men.... orsaken till att jag skulle kunna tänka mig att gå ner i vikt är just kläder. Det finns ju så himla mycket vackra kläder i mindre storlekar.
Kolla in snygga väskan, nya kärleken köpt på Gina Tricot igår.

Städkaos

Kallt, sol och klart ute och sol ute, sol inne, sol i hjärta och sol i sinne så åkte vårfärgerna fram i kökssoffan.
Julgardinerna blev kvar för jag orkar inte putsa fönstrena och det mörkröda bolstert att sitta på fungerade förvånansvärt bra mot det rosa och gröna så det får också va med lite till.
Varför är det alltid stökigare än någonsin när man städar tro?!

Elsas vintagebröllop vilken askungedröm!

När det blir dags för Sandra då ska vi köpa klänning hos Elsa.
Vilka fantastiska vintagebrudklänningar hon har!

att jobba på att bli som folk igen

Är tillbaka på jobbet på halvtid igen och njuter av umgänge, skratt och trevliga arbetskamrater.
Att sen nästan hela den kvinnliga delen av personalen snöat in på lågkolhydratkost och inte pratar om något annat är smällar man får ta.
Kunde inte va tyst utan sa att då är jag hellre tjock. Skulle de yvas över hur fantastiskt gott det var eller hur fantastiskt bra de mår kanske jag skulle överväga det men icke.
Lagom är nog bäst vad det än gäller.
Att jag sen är skitdålig på just lagom e en annan femma. Ska nog propagera för ät dig lycklig utav chokladdieten i nästa vecka, fast det säger jag ju bara.
Trots att det aldrig funkat att passa in så behöver jag ju inte sticka ut så mycket jämt.
Lagom e bäst! ;)

En tid då...

Casablanca... från en tid då kvinnor var kvinnor och män män.
Aldrig har väl en tår hängt så vackert i ett öga som just i Ingrids i just denna film.
Här ligger jag, vuxna människan och snyftar hjärtat ur kroppen till denna film som jag ju sett förut, vet hur den ska sluta, kan t.o.m de klassiska citaten utantill men bölar ändå ohämmat.
Hade mannen varit hemma hade han förmodligen kommit in undrat vad som står på, suckat och sedan tröstat på sitt eget vis med att det var ju iaf inget djur som dött den här gången!
Ni förstår vad jag brukar tjuta för va?
Hävdar iaf fall att de här klassiska gamla filmerna går utanpå det mesta.
De spelar över, är våpiga och jag köper allt...
med hull och hår

Feeling blue!

One more day of feeling blue!