måndag 5 oktober 2015

Idag är det två månader sen jag kysste dig för sista gången

Den femte augusti, en onsdag kysstes vi och tog ett varmt farväl på tågperrongen i Östersund. Jag skulle ner till Småland.
Fira mina föräldrars diamantbröllop,äta kroppkakor, va funktionär på Hultsfredsfestivalen och shoppa i Ullared.
På lördagskvällen låg vi och pratade i telefon och saknade varandra som tusan. Du hade vatt hos grannarna och käkat gott och vi hade firat J som fyllde år.
På söndagen var vi, jag, Sandra, mor o far barnvakt åt Bubblan och hade planerat en heldag uppe i Stora Hammarsjöområdet.
Ringde dig och lovade att plocka massa kantareller till dig och du frågade varför jag var kvar i telefon? Ut i skogen med dig kvinna och plocka svamp åt mig!!
Vi tog en selfie på oss då vi åt lunch vid handikappsbryggan skickade den med texten "du fattas oss" och fick tumme upp på den via messenger.
Hade en mysig dag och jag hittade gula kantareller till dig, fotade och sms, ade till dig. Skickade även ett foto på hunden som hade hela skrevet fullt med mossa med texten -så här går det när man inte får slicka snoppen när man vill!! Hls Brolle. (Precis så dålig humor har vi)  Inget svar på dom.
Tillbaka i Ekeberg efter skogen kom en gammal skolkompis förbi och fikade på sin väg förbi Hultan. När hon hade åkt kollade jag mobilen och var förvånad över att du inte svarat. Jag ringde men inget svar...
Hur kommer det sig att man vet??
Att något hänt.....
Hur många gånger har det inte hänt att vi inte fått tag i varann. Jo jämt men jag kände direkt att något var fel ringde och ringde igen.
Jag visste ju att du skulle klippa gräset för det svor du över när vi pratade på förmiddagen så jag kollade i övervakningskamerorna om jag kunde se dig någonstans. Såg att ena storporten till torken stod öppen och att gräsklipparen stod utanför men du kunde ju köra den andra tänkte jag.
Försökte skaka av mig känslan och prata lite med de andra kommer inte ihåg om vi åt eller vad som egentligen hände, kommer inte ihåg när Bubblan blev hämtad och utav vem.
Fortfarande inget svar, solen hade nu flyttat sig och jag såg nu något via övervakningskameran på gräsmattan brevid duvslaget som jag inte kände igen. Kunde inte se vad det var men en kniv vreds om i bröstet på mig, det var fel, det skulle inte va där.
Jag ringde grannarna du var hos kvällen innan och bad om ursäkt för att jag säkert bara var tramsig men var orolig för dig. Han var lugn och fin, han har ju en egen kär kvinna så han åkte över till oss och jag ser i övervakningskameran på mobilen hur hans steg ifrån bilen byts emot språng och hur han direkt springer fram till det där som jag inte kände igen det som kunde vatt hönsnätsrullen.
Han välter upp dig och gör kompressioner........
Jag tror hela Hultsfred hörde mitt skrik då!
Stora, starka, arga älskade man vad har du ställt till med??
Två ambulanser och en räddningstjänstbil var förvånansvärt fort på plats och jag ringde barnen. Din äldste att han var tvungen att hämta de andra och åka till sjukhuset direkt.
Grannen ringde och ville ha dina fyra sista personnummersiffror och jag....
Jag kunde för mitt liv inte komma ihåg dom. Jag ringde T och han fixade fram dom men då hade ambulanspersonalen redan fixat det själva.
Hur faan kunde jag inte kunna dom?
Nu har jag dom hela tiden nerkladdade på min handled 8237 samt ordet andas
Det var det enda jag egentligen behövde komma ihåg de närmaste dagarna som kom.
Jag fick höra av antingen äldsta A eller någon på sjukhuset att det var en stroke och att du var intuberad och skulle röntgas.
Sedan sent på kvällen ringer en allvarlig manlig läkare och berättar att de röntgat dig och skickat dina plåtar upp till Umeå MEN att de båda sjukhusen var eniga om att du inte skulle vakna mer.....
Va faaan!? VAAAAA? ?
Jag ställde i alla fall frågan
-finns det något hopp?
-nej
Där var jag,  90 mil ifrån dig
och där och då gick jag sönder...

Inga kommentarer: