Nu är insamlingen till Hjärnfonden avslutad. Den pågick till dagen då Peo skulle ha blivit 51 år.
Hela 10.600:- lyckades vi samla ihop på tre månader.
Vilken fantastisk gåva till livet!
Stort tack till alla som hjälpt till och som bidragit för att vi ska nå målet.
Naturligtvis var det strålande väder på hans födelsedag och sen norrsken där uppe i Jämtland på natten
Jag hävdar ju det att när Peo dog då tog han ett allvarligt snack med de som styrde där uppe - alltså, nu har kärringen gnällt över kylan och dåligt väder hela sommaren. Nu får ni ju styra upp det här för hon orkar inte mer just nu.
Och så blev det sommar även i Jämtland 2015. Natten vi tagit farväl av honom var ju full av stjärnfall, någon slags meteorregn , så han anlände till första parkett med stil. Då minnesgudstjänsten var utomhus i minneslunden var det underbart väder med utsikten över en blå Indalsälv och hela hösten var det underbara magiska norrsken. Det var dåligt väder dagarna runt hans begravning men just den dagen var det sommar igen och när sångerskan sjöng Himlen är oskyldigt blå log man mot vyn utanför fönstret. Man studsade också en halvmeter när Smoke on the water dånade ur högtalarna, hans signaturmelodi. På kyrkkaffet efteråt hade vi altandörrarna öppna och sol och värme smekte oss tröstesamt.
På natten efter begravningen var det ett skådespel utan dess like med norrsken.
Man väljer ju och jag väljer att ta dessa jobbiga dagar och flera andra under hösten då vi varit tvungna att gå igenom något jobbigt men solen har alltid strålat dessa dagar och jag tar det som en kärlekshandling ifrån honom.
Jag älskar en riktigt bra kärlekshistoria men vår egen är den vackraste av dem alla!
3 kommentarer:
Du borde absolut skriva en bok, om ditt liv med speciell fokus på livet med ditt livs kärlek här uppe i jämtland..du är bra på att skriva, man lever sig in i det väldigt mycket, finns öppna förlag idag där du kan förlägga in bok hur enkelt som helst till otroligt billiga pengar och köpa allt från 1 ex till hur många du vill. Här om veckan var det ett otroligt norrsken på himlen om man kollade mot Lit, det är ju oftast där som det brukar vara, det var troligen åt det hållet ni åxå brukade kolla på norrsken. När man kommer på sig själv med att man börjar göra saker mer normalt igen som du beskriver med promenader, lyssna på musik som låter på ett annat sätt än tidigare, märka att kläderna sitter på ett annat sätt, uppfatta vissa saker på ett sätt som känns nytt eftersom du levt i mörker isolerad så länge, det är jätte bra, det betyder att du börjar komma upp lite på fötterna igen, otroligt mycket pengar ni samlade ihop, jätte bra jobbat. Att ditt livs kärlek försvann har ju förstås satt märkbara spår i alla här på byn, kanske känns lite konstigt att säga det men jag saknar bilarna som ni använde som ofta swishade förbi i 100 blås ibland. Livet kan förändras så fort, man måste leva livet nu, det kan vara för sent när som helst....fundera på det där med boken, jag skulle vilja stå på första parkett o köpa den, även få den signerad. Ta gärna en titt på min youtube kanal i länken jag bifogade.
Tack för dina snälla ord, de gör gott!
Sen har jag lipat hela morgonen över att någon faktiskt saknar oss och våra gamla bilar....Jag saknar oss också.
Tack för din kommentar som verkligen värmde hjärtat.
Jag blir glad att du blir glad, det är för jävligt att livet måste vara då här, och jag förstår att du saknar ditt liv som du hade som du skulle leva resten av livet, sen det där hände så har jag börjat fundera lite på hur snabbt saker kan förändras, saker man vant sig vid som i början var ett irritationsmoment som det här med att nån av era bilar swishade förbi huset i 100 blås sen blir en vana och inget speciellt konstigt alls, sen försvann det helt, tog tid att vänja sig att inte dagligen se era bilar swisha förbi, o då började man fundera på hur för jävligt orättvist livet är alltså, nog har jag tänkt på dom som blev lämnade kvar även om jag inte kände nån av er så värst. Snackade med Peo i telen vid nått tillfälle där runt förra våren minns jag ang några BMW grejer eftersom jag åxå är bilnörd minst sagt. Snart efter att chocken kom med dom extremt dåliga nyheterna om det som hänt så frågade jag nån om vad du heter, för att sen titta ner i marken och säga till den jag frågade om ditt namn: Stackars Mia alltså, hon kan fan inte ha det lätt nu.... Sen tänkte jag att jag skulle hoppas att du skulle stanna kvar här, men det fick jag ju veta sen att du inte gjorde, du skulle självklart göra det du kände var bäst för dig själv. Jag vet inte heller om jag blir kvar här resten av livet, återstår att se, jag har lusläst din blogg, du kan skriva. Nästan lika bra som mig, eller haha jag menar ju tvärt om. Det kom en halvmeter med snö senaste veckan, nu tinar den bort, har sjunkit ihop rätt mycket..
Skicka en kommentar