Dagen började ju så bra med solsken och promenad med Dexter upp i skogen. Sen slutade den i tårar och så obeskrivligt jobbigt. Jag fick fikabesök och det var en yngre hund med där och vi vet inte vad som hände om han tog ut sig totalt eller om det blev hårdhänt för det var inget vi såg, men plötsligt var Dexter jättedålig, kräktes skakade och var inte kontaktbar. Han envisades med att ligga i snön fast han skakade så, så jag klädde honom iaf i täcke så kroppen inte behövde jobba så hårt med att hålla värmen också. Så kommer då dilemmat, ska jag rusa in till djursjukhuset med en 13 år gammal hund och stressa honom ytterligare med det eller ska han få va här hemma på sin älskade gård och få chansen att repa sig? Han hade fina färger i tandkött, flåsade inte och hade inte den där typiska andedräkten som när de är sjuka i lunga/hjärta så det kändes som om jag kunde He honom chansen att repa sig här hemma. När han slutade kräkas och drack vatten så kändes det som om det värsta var över, men Smulan och Jag satt och vakade brevid honom i timmar, jag läste och spelade spel på mobilen och hon purrade och var go mot sin hundstorebror. Jag var uppe före fem i morse och fick då verkligen truga och locka för att få ut honom, han var vinglig i bakdelen och kunde inte lyfta benet då han kissade MEN han var glad! Min Dex var tillbaka om än lite slokande och vinglig. Nu har han vilat mest hela dagen men är med, ligger gärna utanför bussen när jag är inne i den, och så har han god aptit igen. Jag har matat honom försiktigt lite undan för undan under dagen så att magen får vänja till sig lite fint. Jag vet inte om hundar kan få stroke men om hade jag gissat att han fått en Tia. Älskade hund häng med ett tag till men jag lovar att släppa taget när du inte vill längre.
Skickat från min HTC
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar