Man vet att man bor på landet när håret ser ut som "kom och hjälp mig men ingen hjälp kom" så här års drar man helt enkelt över en fulmössa, man har för stora (för att få rum med sockar) gröna bonngummistövlar, inga tjusiga det står Hunter på. En skitig för stor fuljacka som man ärvt av mannen med namnet på nått företag han jobbat åt för massor av år sen på ryggen, den väger ett ton liksom blåkläderbyxorna för fickorna innehåller ett antal omaka arbetshandskar, ficklampa, buntsnöre, eltejp, 5-56, verktyg, skruv till förbannelse, kvarglömda om jag har tur hela ägg, hundgodis, gamla proppar, rostiga spik eller tegelskärvor man plockat upp för att skydda hundtassar, kapsyler från några urdruckna pilsner när det man pysslat med dragit ut på tiden någon helgkväll, papperslappar med diverse mått på som man inte har en aning om vart de går, tomma plastpåsar och majsburkar efter fjädermatning, tappat örhänge. På byxbenen är dessutom en massa oläsligt kludd som säkert var jätteviktigt?. Man ofta har ett par hörselskydd runt halsen för de behövs titt som tätt. Naglarna ständigt är trasiga och skitiga, jag har jord, sot och oljefläckar i ansiktet.
MEN jag har också alltid (oftast, när det inte går ont) ett stort leende i ansiktet, för jag älskar verkligen mitt liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar