Känner att det är alldeles för långt hem, hem till Småland och familjen.
Men när jag väl är där känner jag att det är inte där jag hör hemma.
Känner att jag andas igen när vi kör in på gårdsplanen på gården i Jämtland där finns utrymmet, både ute och inne.
Jag har alldeles lagom avstånd till alldeles lagom grannar och ja jag dricker mellanmjölk också.
Att jag sen kan få lappsjuka här uppe beror inte på staden i sig, utan att det är så hiskeligt långt till något annat.
Lilla Hultsfred har iaf ett gäng städer att välja på inom 10 mil och ännu fler ytterligare några mil bort. 20 mil söderut härifrån är du fortfarande mitt i ingenstans.
Så frågan är ju hör jag hemma där jag hör till någon, där han finns, kärleken?
Ja jag tror ta mig faan det är så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar