Idag städade Sandra ur hönshuset åt mig.
Det är nog den finaste gåva/hjälp man kan få.
Helst då hon inte alls gillar fåglar, värst är de som flyger så vi får väl se om hon någonsin kommer att hälsa på mer efter att duvorna släpps ut. Grejen är att hönsen nog känner det och har varit och retat, bråkat ock skrikit åt henne hela tiden.
Kycklingarna var utomhus för första gången, eller ja, de fick vara i burar med sina respektive mammor.
En liten rackare var jättenyfiken men det var ju samtidigt lite läskigt så den red runt på mammas rygg. Ska vi anta att det är som att vara i famnen!?
När de är riktigt små sticker det ut små kycklinghuvuden lite överallt på mamman. Kanske inte på de här dvärghönsmammorna då kycklingarna nog snart vuxit om dom.
Vågade inte trixa mig in med traktorskopan mellan bussen och lagårn så hon gjorde bara en dynghög utanför och den plattades snabbt ner utav hönsen som tyckte det var fantastiskt trevligt söndagsnöje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar