Jag vet inte hur det är med er men jag har som en mental skattkista där jag förvarar och sparar speciella minnen och stunder. Det har tullats mycket på den kistan och dess vackra minnen det sista året men så igår så hade jag plötsligt något att stoppa i den igen.
Ett leende, en sån skatt! Så värdefullt!
Plötsligt stog den här mannen mitt emot mig i kassan och ville äta pannbiff, han belönade min säkert dåliga kassakonversation med ett leende som gjorde att allt som gör så himla ont bara försvann där och just då. Jag kände hur jag sken upp och log till som en trettonåring som typ möter sitt livs största idol varav han ökade sitt wattantal ännu mer. Där stog vi och strålade mot varandra tills vi insåg att.... ja livet gick vidare. Då skrattade vi båda två så gott tillsammans åt stunden vi haft och han fick sin mat och jag jobbade vidare. End of story!
De där små korta unika mötena i livet som man kan plocka fram och värma hjärtat med någon svart dag.... om man är funtad som jag iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar