måndag 19 januari 2015

En tid då...

Casablanca... från en tid då kvinnor var kvinnor och män män.
Aldrig har väl en tår hängt så vackert i ett öga som just i Ingrids i just denna film.
Här ligger jag, vuxna människan och snyftar hjärtat ur kroppen till denna film som jag ju sett förut, vet hur den ska sluta, kan t.o.m de klassiska citaten utantill men bölar ändå ohämmat.
Hade mannen varit hemma hade han förmodligen kommit in undrat vad som står på, suckat och sedan tröstat på sitt eget vis med att det var ju iaf inget djur som dött den här gången!
Ni förstår vad jag brukar tjuta för va?
Hävdar iaf fall att de här klassiska gamla filmerna går utanpå det mesta.
De spelar över, är våpiga och jag köper allt...
med hull och hår

Inga kommentarer: